Tiggarnas moral

Posted on 31 december, 2013


Jag har väldigt förstå vad den röda färgen symboliserar i den här länken (LÄNK) symboliserar.

När nöden dyker upp kring knuten och sitter utanför vår ICA-affär eller Stefan Lindgrens konditori och stör lördageftermiddagen eller varför inte julafton, då tycks fattigdomen vara en sanitär olägenhet av rätt enkelt slag.

Fattiga människor som har letat sig hit, är inte ett uttryck för fattigdom, som vi gillar. Dom behöver NU! Visst man kan alltid säga att dom kan vända sig till socialen de får en biljett tillbaka till soptipparna i Bucarests förstäder eller – ett rakt ’nej’. Man kan alltid säga att det är kriminella ligor som ligger bakom, precis som med de apatiska flyktingbarnen etc, etc. Fantasin har inga gränser när det gäller att kunna titta bort och trycka ned plånboken långt i fickan.

Ett samhälle där man inte får be om hjälp annat än av socialen – och om dom avvisar? Svält? Det har alltid varit hedervärt att svälta ihjäl långt bakom de upplysta gator där Lindgren och andra hycklare strövar, istället för att leta sig fram till ICA-butiken, stirra oss i ansiktet – JAG FINNS!
I Lindgrens röda och solidariska värld får man gissa att alternativet till hungern i mörkret och kylan i skogen, eller kring någon soptipp i Moldavien eller Madrid är att likt tunisiern sätta eld på sig själv på torget i staden, för att på så sätt driva fram revolutionen?

Det här är den positiva sidan av vårt medlemskap i EU. De här människorna kan leta sig fram till där pengarna finns. Svenskar har fetare bukar och fetare plånböcker än majoriteten av människor på Bucarests och Kishinjovs gator.

Alternativt förslag till att förbjuda tiggeriet och egentligen den enda lösningen är att Sverige och andra hugade hjälpare stöttar regeringar och organisationer i Rumänien, Slovakien, Moldavien och Bulgarien för att förbättra de här familjernas möjligheter. Vi vet ju alla hur fort (dvs långsamt) regeringar jobbar. Våra egna ministrar har just i samband att lösa romers problem i vårt eget land, lärt oss att ministerstyre är en styggelse och det gäller förstås också i de här länderna. Under tiden (lång) ska vi nog inte fördöma varken romernas moral eller moralen hos dom som plockar upp plånböckerna och försöker bidra till att en kall regnig dag i Sverige ska bli något bättre för de här människorna, som ändå ser det här som bästa alternativet.

Visst är det smått hissnande att inte nog med att vi låter människor leva ‘utan hus – utan grav’ (romsk diktsamling) årtionde in och årtionde ut, och sedan när de dyker upp framför oss, så ska vi till och med ha synpunkter på hur, var och vad de i sin desperation ska söka hjälp på ett moraliskt riktigt sätt. Vi tycks inte ens snudda vid tanken att de här människorna är tillräckligt begåvade och har en enorm erfarenhet av vad som har chans att fungera och vad som inte fungerar när det gäller att hitta mat och att hitta en stig framåt i diskrimineringens kalla mörker för sig själva och sina familjer.

Theresa och hennes familj i Stockholm hjälpte Felicia och hennes barn, mer än de flesta någonsin kommer att göra. Jag hörde henne berätta på Radio romano – Sveriges Radio, om att hon var trött på frågorna varför. Alla de som frågar borde fråga sig själva vad dom gör? Kanske ett tips för Stefan också.

Annonser