Bombliberaler är vi tydligen allihopa …

Posted on 21 mars, 2011


Världen är ur led. Det blodigaste sättet att att ”stödja” demokratisk utveckling väljs nu lika lättvindigt som man plockar ner ett paket tvättmedel från hyllan på ICA.

Men snälla, kan vi inte ha som regel, åtminstone inom vänstern, att när USA stödjer något, då ska vi vara oerhört skeptiska. Nu står vi där med skägget i brevlådan i Libyen – redan, precis som jag befarade, vad gör vi nu om allt går i stå? Resultatet så här långt, en hel del människor dödade. Vi vänjer oss alla mer och mer vid Bushs sätt att se världen, på vad handlingskraft betyder, på vad ordet ”stöd” och ”hjälp”, ”ta ansvar” betyder. Hasse Alfredssons gamla sketch ”Då slår vi dom med batongerna” blir mindre och mindre sketch och mer och mer internationell problemlösning á la 2011. Om FN gått in i Kambodja eller Ruanda när det begav sig då hade det varit väl motiverat. Nej, Lars Ohly, ska det inte finnas ett enda politiskt parti i Sverige som är fritt från ”Då slår vi dom med batongerna”.

Många är dom som är heta på gröten och vill bomba. Allan Widman Folkpartiet borde kunna uppfostras på något sätt. Han kanske på ett mer personligt sätt ska engagera sig. Sätt en AK-4 i händerna på honom och släpp ner honom i en fallskärm nånstans i utkanten på Tripoli så får han vara med och leka.

Ska vi bomba så ska vi nog vara beredda på att själva få bomber i huvudet när någon annan tycker att vi är ute och cyklar. Tänk vad många länder vi skulle bomba om vi bara kunde utifrån vad dom har gjort och gör – Washington skulle ligga risigt till, självklart måste vi slå ut Pentagon. Det vore nog det bästa vi kunde göra för världsfreden. Saudiarabiens vaneslaktande av medborgare en gång i veckan kanske skulle kunna berättiga att att släppa en klump med sprängämnen över nån av idrottsarenorna där dom avrättar folk. Minsk och Vitryssland – självklart! Där kan ju vi ha en väldigt viktig roll, vi ligger ju nära och bra. Vi väntar bara på signalen från Vita huset. Bildt är ju så oerhört ”lojal” i västlig riktning och han är dessutom redan som det är oerhört upphetsad över Lukashenko. Putin och Moskva, men där är det ju viktigt att lilla Sverige inte tar sig vatten över huvudet. Vi får nog hålla Allan Widman borta från diskussionerna, så vi inte står där och stirrar Putin rakt in i ögonen alldeles ensamma. Sedan står det naturligtvis inte rätt till i de gamla restrepublikerna runt Ryssland. Det blir nog en och annan bomb där, Teheran, Pyongyang och i Afrika dödar dom också varandra på ett sätt som gör att vi bör ”hjälpa” och ”stödja” demokrati med bomber.

Bland världens länder så finns t ex Brasilien, granne som precis haft besök av Obama, som inte alls tycker att det är en så god idé att regna bomber över Libyen. Brasilien är inte ett land vilket som helst, ett av världens största länder, ett land som så många andra som i USAs och EUs trånga värld nätt och jämnt existerar, åtminstone inte landets åsikter. Ryssland, Indien och Kina är andra nationer som tagit ställning på ett sätt som inte stämmer överens med Allan Widmans och Wolodarskis självklara och oantastliga syn på världen och hur konflikter ska lösas.

Lars Ohly – snälla – stopp! Vi har pengar, vi har möjligheter att hjälpa demokrati och att skydda människor i världen, men släng inte iväg dom pengarna på att söla ner världen med blod på infall från Vita huset eller från Bill och Bull i sammanhanget Sarkozy i Paris och Cameron i London. Min oro handlar dels om hur sluträkningen ser ut när krigsröken skingrats och blodet stelnat i det som pågår nu, men i än högre grad framtiden och vårt sätt att lösa konflikter. Ett minimum är en plan. Det är inte bara att ta en sväng över Libyen och vräka ner lite bomber här och där och sedan åka hem och sätta sig framför teven.

Annonser
Posted in: Alla inlägg