Det borgerliga resesverige bra för vem? I alla fall inte för resenären

Posted on 4 februari, 2011


Bokat och klart en biljett från Hudiksvall till Uppsala. Du rusar från jobbet mot centralen en fredagkväll och hinner med ett tidigare tåg hem. Hurra!

Knappast! Du blir avkastad i Söderhamn om du inte accepterar ”erbjudandet” att betala 800 kronor, eftersom det är ”fel” tågbolag. Det tåg du bokat på är ett privatbolag och tåget som du lyckats hinna med var SJ. På din biljett står det SJ med stora bokstäver, men det gör det p g a …. nånting som säkert är rätt och nånstans med det finstilta står det lilla privatbolagets namn. Det må vara hur det vill med biljetterna, men att ta ett tidigare tåg, som borde vara något positivt, är alltså inte en hit.

Det borgerligas resesverige är säkert bra för någon, men inte för resenären. I Reinfeldts reseideologi är det något som saknas, precis som det saknas något i hans skolpolitik, sjukvårdspolitik, omvårdnadspolitik, arbetsmarknadspolitik, sjukvårdsförsäkringspolitik, elbolagens tillsvidarpriser, etc, etc. Må så vara att Björklund nu tar itu med sina pedofiliskolor, medan det ytterligare en gång susar ”tänkte inte på det” i allas öron, precis som så många gånger tidigare för alla dom som antingen följer eller drabbas av det borgerliga marknadskådespelet.

En av feltankarna när det gäller tågen kan vara att när man ska åka tåg från A till B vid en viss tidpunkt, så går det helt enkelt inte att välja bland flera sunda konkurrenter med en rikt och varierat utbud både vad gäller grad av service och variation i prisnivåer. Det får ju bara plats ett enda tåg på spåret samtidigt. Men konkurrensen eller snarare privata lycksökares möjligheter att mjölka folk på pengar mot usel service är ju en helig ko för de borgerliga, så dom kanske får lösa det genom att lägga ut tio parallella spår. Då kan det bli konkurrens.

En billighetsvariant kan vara ett statligt lok och så har varje resemånglare sin vagn med eller utan fungerande toaletter, med eller utan sittplatser osv. Eller kanske luktar lösningen med statligt lok för mycket kommunism? Men det här löser förstås inte problemet när man ringer till Uppsala central dagen innan julafton och frågar SJ-tjänstemannen när tåget från Luleå kommer och hon vägrar svara trots att hon säger att hon vet – för tåget tillhör en annan nasare. Just den, av den fria marknaden, framsprungna lilla fördelen – även om det är oklart i vad och för vem fördelen består – kvarstår. Att en sån sak inte fungerar, det förstår man ju. Det är ju en oändligt komplicerad förhandling och juridisk process för att få den SJ-tjänstemannen att öppna munnen och kläcka ur sig vad hon vet.

Själv längtar jag, där jag nu sitter avkastad en fredagkväll i Söderhamn efter ett riktigt hederligt socialistiskt SJ, ungefär som i det kommunistiska Schweiz, där stollarna har kvar sin statliga järnväg trots att det skulle bli oändligt bättre om dom gjorde om det till Kiviks marknad. Jag längtar i alla fall till Erlanders, Palmes och Carlssons Sverige, där SJ hade hela ansvaret för tågtrafiken, tabeller som fungerade, tåg som gick, priser som var rimliga, tåg och vagnar som köptes in när det behövdes och ett företag som gjorde vad dom kunde oavsett om kunden bodde i glesbygd eller storstad.

Borgerlig konkurrens drivs ju inte av vad som är bra för en kund i glesbygd, utan bara hur dollartecknen i den glada reseentreprenörens ögon motsvaras av klirr i kassan. En fiffig teknik att öka mängden klirr i kassan är att ha en prissättning som är som ett kaleidoskop. En resa som vore rimlig att få för 250 kronor, också med tanke på riksdagens alla miljöambitioner, körs i resemånglarens roulettehjul och landar ena gången på nittio kronor och minuten efter på femtonhundra kronor, naturligtvis för att kunden inte ska hinna med, förstå eller orka, utan utmattad acceptera det som bjuds.

Psykeliskt höga priser flimrar förbi och blandningen med låga priser gör att offrets psykiska försvar sätts ur spel och vi tillvänjs alla sakteliga till fullständigt orimliga priser. Inför nästa konfrontation med den borgerliga rese-”servicen” är kunden mör och medgörlig och betalar snabbt och uppgivet ett pris cirka fem gånger högre än vad som är försvarbart. Självklart tvingas fattiga och pensionärer att planera sitt resande ett halvår i förväg, annars blir det inget resande. Det finns ingen plats för tankspriddhet och förvirring. Det är bara dom rika som kan leva fritt och sponant. Dom andra får titta på. Det är ju själva kärnan i borgerlig filosofi.

Resedirektören satsar mycket tid, pengar, resurser, kurser och utbildning för att firmans prisjonglörer ska landa in så mycket av innehållet i resenärernas fickor som möjligt på direktörens bankkonto. Sedan får det vara hur det vill om tågen går, om det finns sittplatser eller inte, om folk trillar omkull i korridorerna av utmattning, om lokföraren är bakfull och inte kan köra, om växlarna har frusit eller förseningar. För den riktigt framåt entreprenören är vikarier inte att tänka på, då sätter man upp en enkel skylt ”Ta bussen” så var det fixat. 

Tågsätten ska vara korta, att folk tvingas stå höjer lönsamheten, åtminstone kortsiktigt. Aldrig har jag hört så många fantasifulla förklaringar som de sista åren till varför man resa efter resa tvingas att stå på tåget från Stockholm till Uppsala, en linje som torde vara en av dom mest lönsamma i Sverige – än så länge. Finns det någon statistik på hur många som har tröttnat på att stå i tågen och istället övergått till att sitta i sin bil och ta sig fram med trettio kilometer i timmen in mot Stockholm varje morgon? 

Och dagligen den senaste tiden har tåg i Mälardalen ställts in medan högtalarna på Stockholms central kort förklarar att det inte finns några tåg. Dom är väl för dyra – kan man tänka.  Hur många resenärer kastar sin biljett för gott och svär att aldrig mer närma sig järnvägen mer utan köper en bil istället?

Det går alltid att göra konkurs om man blir impopulär som järnvägsmånglare och slå sig på nåt annat lukrativt som t ex bristfälligt äldreboende. Undermålig skolverksamhet är en annan fin affärsidé.

Annonser
Posted in: Alla inlägg, Sverige