Bildt och Billström är opålitliga i asylfrågor

Posted on 23 januari, 2011


Det finns partikamrater till Bildt och Billström som menar att vad som sägs bakom stängda dörrar är ovidkommande och viftar bort de allvarliga anklagelserna som t ex folkpartisten Cecilia Wikström kraftfullt reagerar mot. Moderaters syn på asylpolitik och vidhängande frågor som behandling av etniska minoriteter i Europa behöver hållas under uppsikt. Wikileaks och organisationer som arbetar lokalt på samma sätt kommer att behövas i Europa framöver. Berlusconi och hans samröre med fascister är en ”intern italiensk fråga” – självklart inte. Det flödar av rasism och främlingsfientlighet bakom högerpolitikers stängda dörrar i Europa idag. Det är oerhört viktigt att kontinuerligt följa hur den europeiska högern talar om, behandlar och planerar behandla asylsökande och minoriteter, i synnerhet högerns representanter i parlament och regeringsställning.

Heder åt de liberala ungdomarna i LUF som kräver Billströms avgång. Cwejman säger att Billström inte längre kan representera svensk asylpolitik. Då kanske det trots allt börjar bli dags för den tystlåtne ministern att till slut öppna munnen och tala. Särskilt förvånande var det inte. Det var väl ingen som trodde att Billström skulle få vara tyst så speciellt länge om detta. Om inte annat får väl hans chef Fredrik peta honom i ryggen så Anders kommer över sin blygsel.  

Det var en sorglig syn att se Anders Billström tramsa som en tjurig 12-åring och leka trasig grammofonskiva. Naturligtvis skulle den mannen aldrig ha släppts över tröskeln till regeringskansliet. Men tydligen är detta är regeringens hållning till Wikileaksdokumenten, så Billström är inget annat än en enkel budbärare från kejsar Reinfeldt. Om man lyckas få fram obeghagliga sanningar, så kommenterar vår regering bara sådant som kommer från håll som regeringen trivs och är bekväm med. Är det något som den svenska pressen accepterar? Skulle jag vara chefredaktör för SVD eller DN så skulle jag släppa lös drevet omedelbart och inte ge mig förrän ministrarna stod i telefonkö och tiggde om att få berätta sanningen.

I en demokrati väljer inte politikerna vilka journalister som dom tillåter rapportera. I en demokrati kommenterar politiker viktiga frågor oavsett källan. Det tycks som man på ett regeringsammanträde skulle behöva repetetera bakgrunden och tankarna kring demokrati, yttrandefrihet och meddelarfrihet – lagar som demokratiska politiker har fattat beslut om. Reinfeldts hantlangare Billström uppträder som om han hörde hemma i Minsk.

Vad Bildt beträffar påminde den amerikanske ambassadören om det vi redan visste: ”Bildt brister i politisk kompetens”. Hans öppnande och stängande av ambassader (Bagdad respektive Hanoi) är helt i linje med den bristen. Ännu mer brister hans chef – Fredrik, som inte förmår att styra upp den här leksaksministern på ett rimligt sätt. Dessutom har Bildt sin Sudanaffär och när han får frågor om den, gör han så gott han kan för att inte bli alltför påfallande lik Vitrysslands Lukashenko, även om jag misstänker att han i efterförloppet grubblat på hur han i fortsättningen ska kunna göra livet surt för tevejournalisten. Den journalisten kommer säkert Bildt att bojkotta så gott han kan, med ungefär samma logik som används i Minsk. Respekten för demokratin relativiseras – inte bra.

Bildt och Billström passar bättre i Minsk.

Journalisterna sköter emellertid sitt jobb och ägnar sig åt sin tipsares uppgifter trots att han nu råkar heta Julian Assange. Dessutom har ju denne tipsare visat sig utgöra en ytterst pålitlig källa.

Annonser