Hundratvå romska borgmästare i Slovakien

Posted on 15 januari, 2011


Ytterligare ett romskt politiskt parti introduceras i Slovakien i januari. 102 medlemmar från de två tidigare romska politiska partierna valdes in i kommunala församlingar 2010. Partierna har betytt mycket för den romska politiska identiteten och för att synliggöra den romska befolkningens frågor. Romerna utgör mellan två och elva procent  (90 000 Wikipedia och 600 000 Irka Cederbergs bok, sid 124) av Slovakiens befolkning på drygt fem miljoner invånare. Slovakien ligger mellan Polen i norr och Ungern i söder och med en kort gräns med Ukraina borta i öster. 

Rasismen har varit grov och folklig, inte minst under den gamla ”socialistiska tiden”. Den romska befolkningen har levt under svåra förhållanden som samhällets paria utanför det övriga ‘socialistiska samhället’ i det sovjetiserade Tjeckoslovakien som upplöstes 1989. Att romer och antirasistiska krafters arbete har lett till att Slovakien nu har 102 borgmästare är positivt. Samtidigt blir man tvungen att konstatera att de har inte påtagit sig ett lätt uppdrag i ett land där, många politiker uttrycker sig rasistiskt alltmer öppet. Levnadsvillkoren är usla för romer i Slovakien, regeringsstödd förföljelse pågår i Italien, situationen i Ungern är spänd, och förföljelser och förstöring av hem pågår till och från i många länder i Europa och också Turkiet där romerna bott i tusen år. Ungefär 600 000 människori Europa är ‘statslösa’ vilket är emot de mänskliga rättigheterna. Etablerade politiska ledare gör mycket lite för att förbättra situationen.

Motsättningarn i södra grannlandet Ungern, där de 2-800.000 romerna utgör två till åtta procent av landets tio miljoner invånare, har i arbetslöshetens spår förstärkts. Ungerska nationalister – rasistiska krafter utgör sexton procent av ledamöterna med sina 47 mandat i det ungerska parlamentet. Det konservativt kristdemokratiska regeringspartiet Fidesz premiärminister Orbán utlovade i sitt installationstal satsningar på integration av romer. Tidigare har han inte gjort sig känd som en person som stöder romer.

Rumänien, Italien och Grekland är andra länder, vid sidan om Frankrike där romerna diskrimineras hårt. Spanien ska vara ett land som på många sätt har lyckats, inte minst under den socialistiske premiärminstern Zapateros ledning. I östeuropa räknar med att det finns femtonmiljoner romer och deras situation har inte varit avundsvärd under många år. Mer om det kan man läsa i

Irka Cederbergs bok:  ”Född fördömd”:

”Ett folk som har bott bland oss i tusen år, men vi känner dem fortfarande inte och vill helst inte se dem överhuvudtaget. Redan tidigt jagades de bort från städer och byar och tvingades att ständigt vandra från plats till plats. De har varit fredlösa. Det har funnits tider då europeiska furstar anordnade nöjesjakt på romer. Under andra världskriget drabbades de i hög grad av Förintelsen.”

Ett exempel från 2000 är ett av många e-mail till en av de organisationer som arbetar för romernas rättigheter:
Jag är född 1968 i Slovakien, jag är gift och har två barn. Min fru är född 1969 i Slovakien, min dotter 1989 och min son 1992. Vi är alla utan medborgarskap.  …. Eftersom vi inte kan vända oss till någon regering eller stat, skriver jag till er …. Hela min barndom uppfostrades jag att leva blind för hatet, diskrimineringen, de psykiska och fysiska övergrepp som vårt folk alltid möter på gator, skolor och offentliga platser. Trots diskriminering har jag lyckats fullfölja min skolgång för familjens skull. Vi har två underbara barn. Vi kunde ha haft ett tredje … När min fru var gravid överfölls vi av nazistiska ungdomar som skrek att dom skulle fullfölja det som Hitler inte hann med.

Hustrun fick flera hårda sparkar i magen och vaknade upp på sjukhus och fick reda på att barnet inte längre levde. I samband med polisutredningen hörde han en polis säga, att nu var det i alla fall en zigenare mindre i landet.

Överallt i Slovakien finns skyltar ”Förbjudet för zigenare”, ”Inga zigenare” – säger arbetsgivare.

Mannen född 1968 fortsätter sitt e-mail – Nej. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara rädda och lära sig att blunda så som jag fick lära mig. Det är inte mänskligt att behöva uppfostra sina barn i en omgivning där människor hatar oss så att de till och med vill döda oss. Jag vill leva fri och utan fruktan för min familj, så att våra barn kan få en barndom utan att behöva vara rädda på lekplatsen och i skolan. Har vi inte äntligen rätt till ett vanligt liv? Är det omöjligt för oss att få leva som andra? Bara för att vi är romer?

Någon månad efter överfallet kastades en bensinbomb in i familjens bostad. De flydde till Holland. Efter tre år i Holland fick de sin asylansökan avslagen. De reste runt i husvagn som illegala invandrare i Italien, Frankrike och Spanien. Hunger, köld, och flykt undan folk som jagade iväg dom från sina byar. De arbetade på en vinodling i Spanien. Där fick de sin husvagn nerbränd och alla sina ägodelar förstörda. De vågade inte göra polisanmälan eftersom de var illegala invandrare.

Mannen född 1968 avslutade sitt brev ”en förhoppningsfull familj”. De kom till Sverige och fick omedelbart av sin advokat reda på att de inte kunde hoppas på att få stanna. Hustrun gjorde självmordsförsök. Det var år 2000. Irka Cederberg skrev i Expressen och till Göran Persson som just avslutat konferensen om Förintelsen. Familjen fick stanna. Idag är det osäkert om de skulle få stanna.


Året den här mannen föddes var jag i Slovakien för första gången. Det var det året som ryssarna gick in i Tjeckoslovakien sommaren 1968. Jag var där igen på ett kort besök 1976 och upplevde då diskrimineringen av romer. I slutet på 60-talet var atmosfären sådan att alla trodde att krig och orättvisor var över. Det var bara en tidsfråga så skulle åtminstone problemen i Europa lösas på ett bra sätt.

Idag år 2011 är situationen för tusentals romer i Europas länder densamma som för den här familjen. Ländernas myndigheter kräver födelseattest för medborgarskap, för att barnen ska få gå i skola. Man vill att romerna lämnar landet – alla länder vill det. Man accepterar inte att romer bor, arbetar eller tigger. Man accepterar inte att dom stjäl. Man jämnar med jämna mellanrum romers hem med marken runt om i Europa. Vad gör Europa för att ändra på detta? EUs kommisionär för mänskliga rättigheter – Tomas Hammarberg tvingas ständigt bevittna nya övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter av Europas regeringar. Det är en mänsklig rättighet för ett barn att ha statstillhörighet, skola och föräldrar som får jobba. Tomas Hammarberg får ofta dåligt gehör t ex när han har begärt att utvisningar till Kosovo stoppas, eller när han påtalar att barn blyförgiftas och skadas neurologiskt för resten av livet när de har hänvisats att bo på soptippar med blyavfall i Kosovo.

Utomeuropéer i Indien och USA kan kallt konstatera att EU inte klarar att hantera antiziganismen. EU har accepterat att Berlusconi sedan 2008 gör på samma sätt som man gjorde i Preussen 1927, beordrade att fingeravtryck ska tas på alla romer. Sverige imponerade inte heller under sitt ordförandeskap av EU.

 Se fotnot under inlägg ”Alla dessa lagspelare”

Annonser
Posted in: Alla inlägg, Romer