Staten tömmer cancersjukas fickor för att ha råd med ”reformer”

Posted on 15 januari, 2011


Regeringen vill inte se och inte prata om de utförsäkrades ekonomi. Vänsterpartisten Wiwi-Anne Johansson klargör att regeringen mörkar och Wiwi-Anne Johansson kräver att regeringen, som ytterst ansvariga, tittar på vad dom har ställt till med och begär in uppgifter från Försäkringskassan. Regeringen å sin sida har skrotat statistikrapporteringen från Försäkringskassan. Nu vet vi varför.

Bloggen Alliansfritt Sverige  ger några exempel från LO-tidningen på personer som inte anses ha en sjukdom som berättigar sjukförsäkring. Margareta Ridderstedt, socialtjänsten i Borlänge, lämnar exempel på ”eländet”. Ridderstedt deltar i Sveriges Kommuners och Landstings kartläggning av de sjuka som måste leva på socialbidrag.:  

  • En funktionshindrad person som har haft aktivitetsstöd (alltså sjukersättning för unga) i sju-åtta år, behöver ledsagare för att klara sig och en så kallad god man för att tillvarata sina intressen.
  • En svårt diabetessjuk med amputerade fötter. Skulle teoretiskt sett kunna klara ett anpassat arbete några timmar per dag, får därför inte ersättning från sjukförsäkringen.
  • En ryggskadad som har haft tillfällig sjukersättning, blivit utförsäkrad och deltagit i så kallade arbetslivsintroduktion. Han är medicinskt färdigbehandlad och har ”ställt upp på allt samhället begärt”, men Arbetsförmedlingen anser att han inte kan arbeta. Nu är han sjukskriven på nytt – men saknar sjukpenninggrundande inkomst, och får alltså ingen sjukpenning.
  • En cancersjuk som nekas permanent sjukersättning eftersom det inte är säkert att sjukdomen är dödlig, och arbetsförmågan alltså kan tänkas återkomma.

Andra personer som inte får sjukpension är personer som har medfödda funktionshinder och personer som har så kallad daglig sysselsättning i kommunens regi. Här finns personer med psykiska funktionshinder, psykotiska personer, exempelvis manodepressiva och schizofrena.

Socialbidrag är en tillfällig penning, i avvaktan på att man söker jobb, men de här personerna? Hur är det tänkt? Förmodligen inte alls. Eller vill Reinfeldt och hans kollegor ge begreppet anhörigstöd en ny dimension? Det är ingen i kretsarna runt Reinfeldt, Björklund och Hägglund som är så intresserade av dom här frågorna eller dom här människorna. Om inte grannar och vänner förbarmar sig är det väl välgörenhetsorganisationer à la USA och tiggeri som återstår. Det cyniska läget nu tycks vara att kommunernas socialtjänst förbarmar sig över dessa svårt sjuka människor på samma sätt som man gör med en del andra ofta äldre, som inte är på väg ut i arbetslivet, hur gärna än Reinfeldt vill det.

Regeringens iver att hitta pengar för att ge dom 70% som gillar Reinfeldt, visste inga gränser. Eftertanke och att lugnt och noggrannt förbereda en sådan här ”..reform .. ” har man inte haft tid med, inte ens kring de mest uppenbara felaktigheterna. Ska pengarna fram så ska dom. Associationerna går till prins John i Disneys Robin Hood, som också var ivrig att klämma de fattiga på pengar. Tyvärr får vi uppleva 2/3-delssamhället antingen vi vill eller inte.

Välgörenhetsorganisationerna återuppstår, en del kommer att vara rödmärkta. Ett mer polariserat Sverige byggs sakta men säkert upp, medvetet konstrueras det, men med förnekelse av konceptets alla biverkningar trots att världen vimlar av bevis hur det blir i samhällen där Bushs enkla tanke om skattesänkningar slår rot. På 60-talet fanns det en politiker i Texas som jag kan tipsa Borg om – Barry Goldwater, republikan förstås, han försökte också att bli Amerikas president men USA och världen räddades undan honom. Han tyckte det var orättvist med procentuell skatt, alla skulle betala samma antal dollar- blir det nästa steg?

Annonser
Posted in: Alla inlägg, Sverige