Kuba avskaffade analfabetismen medan USA krävde tillbaka sina bordeller

Posted on 12 januari, 2011


Läste just några rader om Kuba, rader som förklarar varför bröderna Castro och Che Guevara mer eller mindre är söner till djävulen. Återigen.. Jag övertygades inte. Visst har folk avrättats och visst har folk suttit i fängelse, och visst har Castros klamrat sig kvar vid makten på ett orimligt sätt och visst är det alldeles bedrövligt att i samband med revolutionens firande, lyssna på en stackars tonåring som skriker sig hes under ett två timmar långt tal … om ingenting.

MEN, Castros och Che Guevara knuffade undan en Las Vegas-diktator, som på intet sätt skötte om sina fiender i fängelser à la Suède* (* svenska fängelser byggdes upp av socialdemokrater – inte av Reinfeldts pojkar – då hade det nog blivit andra bullar med Reinfeldts rådgivare från Texas). Batista störtades och jag har aldrig läst eller hört någon som har försvarat Batista varken i Sverige eller USA.

Revolutionen lyckades på kort tid få Kubas befolkning att lämna analfabetismen, att få en rimlig sjukvård, att fokusera på den stora delen av befolkningen – allt detta under en envis bojkott från USA sedan 60-talet. Återigen ett litet land, som ligger på stormaktens bakgård, som har motstått militärinvasioner och som har överlevt, inte pga två galna bröder och en död Che, utan därför att det finns stöd bland Kubas invånare för det som har åstadkommits i enormt stark motvind under många många år. Självklart harr det funnit intellektuella som har blivit illa behandlade och har haft rättmätiga anmärkningar mot Fidel och även en hel del som man är nöjd med att Kuba sluppit att rätta sig efter. Själv har jag aldrig varit en stor fan av amerikansk företagsamhet i u-länderna eller katolska kyrkor med olika böjelser som hellre slår följe med personer som Batista än med Che.

Kubanerna blickar nu framåt och folk vill ur dödläget, men man vill inte återgå till ett liv som man levde när Havanna mest hade rollen som Floridafarbrödernas bordell, och man vill inte att amerikanska miljonärer köper Kuba, klyver Kuba i fyra till fem delar sinsemellan och kör ut kubarnerna alternativt gör dom till kökspersonal i nya horhus. Redan missbrukar amerikanerna Kuba genom de pågående krigsförbrytelserna på Guantanamo där all rättvisa har satts åt sidan och en feg amerikansk president inte gör ett dugg.

Det är beklämmande att personer som normalt är beredda att gå till krig för att hålla flickskolor öppna, inte vill titta på det som den kubanska regimen åstadkom på 60-talet i ett i övrigt i stora delar inhumant mellanamerika som dignade under USA-stödda diktaturer.

Men personerna som slåss för flickskolor i Afghanistan – ja själva slåss dom förstås inte, dom skålar och vänslas med tjänstemännen på amerikanska ambassaden – men dom låter svensk arbetarungdom åka till Afghanistan och riskera livet – enbart för att kunna trycka sig ännu närmare de amerikanska tjänstemännen och titta djupt in i ögonen på ‘hedervärda’ personer, som så mycket som möjligt liknar Henry Kissinger. Deras kritik mot Kuba och deras vurmande för Afghanistan har ingenting med flickskolor och inte heller med avskaffande av analfabetism och fattigdom att göra. Det styrs av pengar – och dollar och sedvanlig västerländsk girighet och uppblåsta känsla av överlägsenhet i förhållande till världens övriga folk, en känsla som genom århundradena har lett till död och förslavande av otaliga mängder människor.

Jag tycker man kan ge Kuba en eloge för vad dom har klarat, man kan kritisera det som bör kritiseras, men man kan vara nyanserad. Varken Fidel eller Raul är några onda människor. Det var inte Che heller. Det finns det andra som verkar vara, jag skriver ‘verkar’, för jag tror inte dom heller är det … eller så är det en definitionsfråga.

Annonser
Taggat:
Posted in: Alla inlägg