Hur ska välfärdsmotorerna – storindustrin drivas i vänsterns Sverige?

Posted on 9 januari, 2011


Om vi är överens om att tankarna i boken Jämlikhetsanden är alldeles korrekta, att Naomi Klein har alldeles rätt, då har vi grovt sagt hur vi inte vill ha det och grovt sagt hur vi vill ha det. Det ska vara ekonomisk utjämning. Men sen då? Detaljerna. Hur nära ska inkomsterna ligga varandra? Hur ska storföretag skötas? ”Gemensamma ägandet av produktionsmedlen” – vad betyder det i sammanhanget. I Vänsterpartiets sökordslista på hemsidan finns ord som cykel, HBT, porr, Afghanistan, men ord som ekonomi, företagsamhet, industrier, näringspolitik finns inte. Men det är väl ändå något som till en början vore bra att rätta till – eller tänker jag fel?

Jag frågade på en ”inflytelserik vänsterblogg” var jag kan hitta om hur vänstern ser på dom här sakerna. Svaret är ”Googla”. Ok, jag har googlat på ”vänsterns näringspolitik”, varit inne på Ali Esbatis hemsida – om jag har förstått det rätt – så har Ali haft nån slags ekonomisk ansvarig roll. Jag hittar väldigt lite om hur storföretagen ska skötas om vänstern bestämmer, annat än vad som står i partiprogrammet – ”ägandet ska gå över i gemensamma former”. Är det svaret? Allt ska ägas gemensamt? Gäller gamla kommunistiska målbilder om att allt ska vara statligt? Om vi ska ha världens bästa vård och sjukvård – hur ska vi då ha världens största inkomster att beskatta? Ekonomin och företagandet är motorn i välfärden – hur ska den motorn fungera? Hur mycket vinst ska tillåtas för att locka entreprenörer att slita på det sätt som många gör för att utveckla ”sina” företag? Hur ser vänstern på hur mycket ägaren bestämmer i stora företag i förhållande till de regelverk som finns idag? Jag tycker inte det räcker att säga – mer inflytande för arbetare och samhälle. Det måste definieras tydligare och man måste också se gränsen, för att det gamla kommunistspöket inte ska frammanas. Det gamla ”kommunistspöket” handlar inte bara om brott mot mänskliga rättigheter etc, det handlar i hög grad om rädsla för stangerad ekonomi och en ekonomisk utveckling som i gamla öststaterna. Vad vill vänstern göra för att inte hamna där?

Är det något som de gamla östsystemen visade, så är det utan ”vinst”, då stannar systemen, likaså har maskinerierna dragit igång när vinst har tillåtits – (liksom de negativa sidorna av kapitalismen – Kina – kinesiska kommunistpartiet – har ju helt tappat tömmarna och kontrollen över kapitalismens avarter). Det är naturligtvis svåra frågor och jag fortsätter att anta att någonstans finns svaren på nätet fast jag inte har hittat dom. Svaren behöver fram och torgföras om förtroendet hos svenskarna ska öka i väljarkåren, eller är det så att vänstern ligger lågt antingen därför att det inte finns någon klar linje, eller att linjen inte är tilltalande för alla dom som röstar höger om vänsterpartiet, eller är det så att det råder en splittring kring de centrala frågorna? Eller gäller infon som jag fått i en kommentar nedan?

Blickarna behövs vändas ut i världen – på socialistiska regeringar som lyckas med ekonomin – exemplen är inte så många, men exemplet Brasilien bör följas. Fackföreningsledaren Lula har varit president där i sju år och överlämnar nu efter demokratiska val stafettpinnen vidare till nästa ledare för Arbetarnas Parti – Dilma Rousseff, också hon en gammal aktivist. Visst det finns populistiska negativa exempel från Sydamerika tidigare – Perón i Argentina, men det hindrar inte att man ändå behöver titta närmare på vad Brasilien har gjort och vad Brasilien gör och hur man resonerar. Det vietnamesiska kommunistpartiet inleder sin kongress idag, ett land där ekonomin gått stora steg framåt,  men där man nu har stor oro och stora problem med inflation och korruption. Vilka åtgärder kommer att föreslås? Sneglar man mot Brasilien eller Kina?

Själv så tror jag att företagande och entreprenörskap måste finnas – det är en del av skapandet – känna att man bygger upp något som man själv har nytta av, ens familj och helst också andra. Det måste ses på ett positivt sätt. Den beskrivning som finns av småföretag i vänsterns partiprogram måste ha sin motsvarighet i större företag. Det måste ses positivt –  det som alla på ett företag gör för att välfärden ska rulla – alla – arbetarna, och skrivbordsfolket som sköter administrationen, besluten – försäljning och inköp – cheferna, privata ägare. Byråkrati är arbetslustens fiende och det uppstår lätt i både offentliga och privata företag, att skapa tydliga ansvarsområden i grupp eller enskilt behövs för att få verksamheter att fungera.

Tankarna kring hur välfärdsmotorn – storföretagen ska drivas måste vara övertygande – lyckas inte vänsterpartiet med det, kan partiledare bytas hur många gånger som helst. Kommunistspöket i väljarkåren handlar inte om Stalin, det handlar om hur det ska gå med ekonomin – grunden för välfärden.

Annonser