Alla dessa lagspelare

Posted on 7 januari, 2011


Jan Guillou* är ingen lagspelare. Om han spionerade för Sovjetunionens räkning så var det hans eget påhitt. Det berodde inte på att omgivningen trissade honom till det och han inte förmådde att säga nej. Men när Wolodarski och alla hans kamrater tycker till, då sneglar dom noga åt alla håll. Dom är lagspelare. Det gäller att vara en del av hela det svenska journalistlandslaget, en del av hela det svenska etablissemanget och en del av hela det västliga journalistiska teamet. I ett litet land som Sverige blir lätt hela etablissemanget som enda stor kamratförening. Man bastar med varandra, tömmer en öl tillsammans och kommenterar i varandras bloggar. Hur skulle det vara om man på en middag hamnar bredvid Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt och om man just har tagit heder och ära av hennes man i en skarp skrivning mot kriget i Afghanistan.

Lagspelarna uttrycker sig måttligt inom ramen för den extremism som dom företräder, en extremism som kan beskrivas som att man hedrar religioner som håller fred och frihet högt, att vända andra kinden till, att dela med sig, allas lika värde. När de ser människor som spränger oskyldiga i luften drar de slutsatsen att personen är sinnesjuk eller möjligen – hur avigt det än ligger i munnen – ‘ han hatar friheten’, som deras store rorsman har uttryckt det. Å andra sidan kännetecknas denna extremistiska inrikting av att medlemmarna knappt blinkar när mängder av civila dödas – så länge som länderna där de dödas heter Palestina, Afghanistan, Irak och Pakistan. Där kan dom uppgå till tusental utan att man reagerar, men heter länderna Storbrittanien, Sverige, Holland, Israel och USA då är varje person viktig.

En extremist var i ett annat läge och en annan tid den som ställde sig upp och protesterade mot häxbränningar. De som idag betecknas som extremister är dom som vill försvara sig mot USAs övergrepp. 

Enstöringarna – som Guillou – riskerar heder och ära i varenda rörelse. Trots att Guillou för länge sedan har lämnat debattforumet Newsmill så skäller lagspelarna vidare efter honom. Wolodarski orkar knappt se hans namn förrän hans fingrar knattrar sig bleka på tangentbordet och analyserar varje felaktig rörelse Guillou har gjort.

I själva lagspelet ingår att man ska ha överseende med lagmedlemmarna men däremot inte med motståndarlaget. Samhället bygger på lagspel eller om man så vill korruption. Om du inte irriterar mig så lovar jag att jag inte ska irritera dig. Och så går livet vidare.


Trots att jag i mycket beundrar Guillou för alla hans träffsäkra krönikor så behöver påpekas att författaren Irka Cederberg* kritiserar i sin bok om romerna ‘Född fördömd’ Jan Guillou för ett teveprogram som han gjorde 1986 och som tog upp fördomar om romer. Det var ett program som ifrågasatte en folkgrupps moral på ett sätt som aldrig tidgare gjorts i ett svensk teve. Guillou kritiserades hårt bl a av dåvarande diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel, Rosa Taikon och Expressens chefredaktör Bo Strömstedt. Enligt Irka Cederberg ledde teveprogrammet till att ”luften gick ur samhällets insatser för romer”. På den konferens om Förintelsen som anordnades av Göran Persson och Lena Hjelm-Wallen år 2000 fanns inte plats för romerna, utan romernas representant professor Ian Hancook, fick femton minuters föredragstid av en välvillig indisk representant på konferensen efter att Lena Hjelm-Wallén nekat honom tid. 

En person som, Irka Cederberg däremot lyfter fram är skådespelaren Per Oscarsson, vars gård i Västergötland var den första fasta bostad som systrarna Katarina och Rosa Taikon hade.

Bill och Hillary Clinton har också på olika sätt engagerat sig i romerna. Indier och Indien, och judiska organisationer har gjort mycket för romerna.

Annonser