Privatisering – en riktigt dålig affärsidé för samhället

Posted on 6 januari, 2011


Privatisering av SJ, bilprovning, apotek och kraftförsörjning verkar ha kostat mycket, ställt till mycket stök och lett till väldigt få förbättringar.

Resonemangen kring bilprovningen är väl de mest skrämmande. Det ska bli dyrare , det är alla överens om, men någon ökad trafiksäkerhet är det inte tal om, bara ”större tillgänglighet” – och den större tillgängligheten tillåter jag mig tvivla på tills jag ser den, och i ännu högre grad vad gäller den direkta kopplingen mellan fördyring och större tillgänglighet. Vi kan ju vad gäller just bilprovningen ändå andas lugnt än så länge, för lycksökarna ute på de nya marknaderna har fullt upp med vård, skola och omsorg och har väl kanske svårt att se hur dom ska kunna göra dom riktiga klippen på privat bilbesiktning i Älvdalen eller Blomstermåla. Vi får avvakta och se.

Järnvägsprivatiseringarna verkar ju tala för sig själva. Själv inskränker jag mig till att konstatera att det finns bara en räls, så omkörningar är svåra även om man är snabbare och bättre. Resultatet av privatiseringen tycks mer ha blivit att ingen känner något tydligt ansvar för resenärerna, utan alla tåghandlarna kan slå igen sin butik för dagen när dom har lust och hänvisa till andra bolag eller bussen. Man har inte de antal tåg som den egna tidtabellen kräver och man har inte tillräckligt antal lokförare för att ha en reserv när någon är bakfull.

Apoteken gör ungefär på samma sätt. Man rycker på axlarna och säger att man inte har råd med lagerhållningen, utan kunden får vänta eller gå till nåt annat apotek om det rör sig om varor som man inte har höga inkomster på. Olönsamma produkter som mest kostar, som sällsynta mediciner det finns inte. Men alla typer av ansiktskräm finns numera på apoteket. Där går det baklänges med servicen. Men visst, jag kan tänka mig att bibehålla ett postivt förhållningssätt tills vidare trots att det numera råder högre kvalitet och pålitlighet på statliga Systembolaget vad gäller sortiment, rutiner och service. Parentetiskt sagt, det var väl tur att Djurholsmfolket kom på att Systemet var den finaste vinbutiken i världen – då slapp vi den utförsäljningen. Vad gäller apoteken har vi ännu inte nått till det stadiet som man har gjort vad gäller privatskolorna och de problem som finns med personalens kompetens. De problemen kommer och där kommer det att finnas mångfald. Det kan vi vara säkra på. Socialstyrelsens inspektörer kommer att vara fullt sysselsatta. Är det någon förresten som vill bli inspektör på Socialstyrelsen? Det finns säkert jobb – en tillväxtbransch.

Och så var det kraftförsörjningen. För min egen del började galenskapen när jag som fritidspolitiker satt på läktaren då man sålde Uppsala energi. Det blev en rejäl summa pengar, men det blev en engångssumma. Stadsdirektören har av någon anledning ändå fått kämpa hårt med Uppsalas ekonomi efter det. Att sälja bohaget brukar sällan vara en bra lösning. Särskilt inte om man vid senare tillfälle skulle vilja köpa tillbaka det. Det blir nog alldeles omöjligt för de framtida fattiga svenskarna att köpa tillbaka Harsprånget och Forskmark. Det blir revolutionen som får ta hand om det och nationalisera tillbaka SJ och elkraften. Apoteken och bilprovningen får nog revolutionen lämna åt sidan.

Annonser
Posted in: Alla inlägg, Sverige