Lagen och verkligheten på väg åt varsitt håll

Posted on 4 januari, 2011


Det finns ett fiffigt sätt att skapa framsteg och samtidigt knalla baklänges. Lagar stiftas om hög kvalitet, kvalitetssäkring, återkommande och systematiskt kvalitetsarbete, släta och knottriga golv * medan verksamheterna – töms på sina pengar eller i varje fall får för lite för att uppfylla lagarnas intention och innebörd. Journalisterna trängs hellre på en presskonferens i centrala Stockholm och lyssnar på ministern, som berättar om lagen än på kommunalpolitikern som ansvarar för något äldreboende eller rektorn i Älmhult som ska få ihop lagens alla finesser med hälften kvar i plånboken. Med journalisternas tilltagande ointresse för de stora mängderna barn, som har fått det sämre i skolan, och för de stora mängderna sjuka och pensionärer som får det allt svårare. Det har i sin tur grund i  journalistkårens borgerlifiering de senaste årtiondena.

Förfaringssättet att låta pengarna gå till allt möjligt, som man via lagstiftning fattat beslut om, medan pengarna till kärnverksamheten tryter är utbrett  inom sjukvård och vård, skola osv. Lagen om kvalitetssäkring kom i början av 90-talet och förhoppningen var att lagen skulle klämma luft ur systemet, dvs tvinga bort ineffektiva arbetssätt och rutiner. Det gjorde lagen också till en början. Men nu har många chefer och politiker i många kommuner och landsting hamnat i en situation att välja mellan att bryta mot lagen, knäcka ekonomin eller medarbetarna. Deras händer är bakbundna och de får hantera verkligheten så gott de kan med tänderna. Lagens intentioner är långt borta i fjärran. I den bistra verkligheten handlar det om att upprätthålla en standard, som man tidigare klarade utan hyllmeter med instruktioner och formaliserade guidelines och metodböcker. Det är också problematiskt att tjänstemännen på Socialstyrelsen länge har varit väldigt långt ifrån den verklighet som de ska föreslå lagar kring.

Om vi ska ha lagar som kostar, så måste politikerna åtminstone ha hederligheten att tala om vad som inte ska göras eller vad som kan läggas åt sidan, eller ge en antydning om vad som är onödigt eller görs på fel sätt. Det som vi mest av allt behöver är en stor lagerinventering av lagar och författningssamlingen åtföljd av en rejäl utrangering av lagar, som inte används, inte kan användas och inte bör användas därför att dom är kontraproduktiva i förhållande till olika målen med kärnverksamheterna som de syftar att styra.

Läs vidare i kommunalrådet Stig Henrikssons (v) nyårskrönika*) från Fagersta.

Annonser