Operation rädda folkhemmet

Posted on 26 december, 2010


Vänsterns väg in i framtiden är försiktig och trevande. Det är inte konstigt. Det politiska landskapet har genomgått stora förändringar, varav många ännu inte syns. Reinfeldt kan klampa på och riva vidare ett tag till i trygghetssystemen. Resultaten kommer först att märkas fullt ut om några år.  I den unga vänstern finns det stor medvetenhet och kunskap om problemen, men erfarenheten att ta sig genom den här typen av politisk terräng är begränsad och det är väl inte helt klart vad man behöver för utrustning.

I Degerfors och Fagersta tvekar man inte utan kan med tyngd och trygghet ge rekommendationer om hur saker ska gå till. Om jag har förstått Stig Henriksson i Fagersta rätt, så går det bra att tala med politiker som inte är röda. Man har insikten om att pengar kan slösas eller användas bra, även i det offentliga, vilket jag vill kommentera med ett stort amen! Ofta har vänstern i de här sammanhangen en roll, som stöder slöseriet inte motsatsen (min kommentar). Det kräver en hel del mod för att ta itu med det offentliga slöseriet och samtidigt vara vänsterpartist! Man har lyckats med mycket men kritik finns. Totalgreppet kring missbruksvård är väldigt intressant. I Degerfors, där Roland Halvarsson finns, ska det ska vara tydligt och konkret och man ska tryggt arbeta för det man tror på och ingenting annat. Man tror på ägandets betydelse för att uppnå ekonomisk demokrati, man kräver arbetstidsförkortning,  och vill lämna EU, man har kritik mot den individuella lönesättningen och man säger  nej till avreglering och utförsäljning av gemensam egendom. Man tycker det är viktigt att ha ett ”hus” där man samlas både för politiska aktiveter och för andra aktiviteter, ett hus som man också kan låna ut till andra som behöver en lokal.

Lars Ohly vill att vården, skolan, bostadsfrågan, föräldraförsäkringen och arbetsmarknaden ska vara viktiga frågor i vänsterpartiets politik framöver. Lars Ohly har i debatten också framfört att det borgerliga Sverige saknar en näringspolitik – en näringspolitik som ger företag möjlighet att expandera, men han gled sedan  just i den debatten snabbt vidare till nästa ämne, där åtminstone jag gärna hade lyssnat till en längre utvikning om vänsterpartiets näringspolitik. Han vill att vi ska ha ”världens bästa välfärd”, men om man då inte ska skrämma väljarna till skattehicka, så måste Lars också förklara hur vi ska få ”världens största inkomster” att beskatta eller tänker sig Lars mer Stig H-varianten – i så fall är jag med. Vore det inte bättre att skippa ”världens bästa” och nöja sig med ”bra”. Hur vänsterns folk har reagerat på lägre skatter är ju en viktig del i eftervalsanalysen.

Aron Etzler, Flammans chefredaktör citerar Göran Persson efter valet 2006 och önskar mer konfrontativa debatter med borgerligheten, mer arbetslöshetsbekämpning och motverka det borgerliga övertaget i medierna. Han har ju både varit Trondheim och Holland och studerat goda exempel. Det socialistiska partiet Holland med Hans van Eijningen tycks ju representera en avslappnad, positiv, aktiv och enkel form av gräsrotssocialism med en röd tomat som symbol. Man jobbar enkelt och envist och nära människor i det grannskap där man bor.

Ida Gabrielsson, ordföranden för vänsterpartiets framtidskommission, tycker att det är viktigt att börja med att försöka förstå varför folk lämnar vänstern. Hon pekar på att det är viktigt att vi nu efter 90-talet och nu långt in på 2000-talet lever i en helt annan verklighet, där också människor i stor utsträckning inte längre tillhör fackföreningar. Landskapet ser väldigt annorlunda ut än tidigare. Systemen har redan förändrats så mycket att många människor har inordnat sin vardag med de nya systemen – privata försäkringar – och många har inte längre samma behov av de allmänna trygghetssystemen, medan andra står utan trygghet och behöver vänsterns politik mer än nånsin.

På SVTplay kan man dels lyssna på en eftervalsdiskussion med Ida Gabrielsson, Aron Etzler och Ali Esbati och dels på Lars Ohly debattera kärnkraft och sjukvård med Björklund och Hägglund i riksdagen i januari 2010. Även om de flesta svenskar inte har nåtts av Lars Ohlys goda förmåga att klart och redigt, och med gott humör debattera med de här herrarna, så är det en stor fördel att kunna debattera på det sätt som Ohly gör.  Trygghet och tyngd behövs. Det tror jag finns i Fagersta och ödmjukhet verkar finnas i Degerfors. I en populär managementbok som just nu läses av unga företagare lyfts anspråkslösheten fram vid sidan om den absoluta tron på idén. Anspråkslösheten och tron på rättvisa och solidaritet finns bland de unga. De är kloka, genomtänkta och överväger, men jag tror att hela meningar funkar bättre än halva.

Diskussionen är nära att snubbla – naturligt nog – och leda till upprepningar av tidigare misstag – att snegla på småfrågor att vrida dom på gammalt sätt och hoppa över att man måste tänka annorlunda om man ska förstå. Ta Toblerone t ex. Det är ingen liten skitfråga. Det är skandal att ett stort ”statsbärande” parti utser en ledare som inte kan parkera en bil eller använda ett kreditkort på ett sätt som krävs av alla medborgare. Det säger mer om partiet än om den man utser. En sådan person må få ha hur mycket kompentens på andra områden som helst, men hon uppfyller inte de grundläggande kraven som man kan ställa på en politiker.

Vore det fråga om en felparkering och ett misstag med kontokort då vore det en sak, men nu var det inte det som saken gällde. ‘Förlåt, förlåt och förlåt’ – gör inte att man blir mer lämplig för uppgiften. Att högerns utrikesminister sedan har en obskyr roll borta i Sudan, som jag inte har förstått och någon annan minister något annat hör inte hit. För en vanlig svensk är bilparkering och kontokort väldigt konkreta uppförandekompetenser som uppnås i tonåren. En partiledare är ett föredöme, en person att se upp till och uppskatta för omdöme och personliga egenskaper.

När vi står där med Mona Sahlin i slutet av en valkampanj ska vi självfallet stödja henne hundra procent, men vi ska inte lura oss själva samtidigt. Men nu efteråt, hur har vänsterpartiet det med hela den stora frågan om relationen med socialdemokraterna? Hur ser man på den? Och hur ser man på den diskussion som förs inom s?

Ordet ”berättelser” borde rensas ur ordförrådet så länge det enbart används i en viss åldersgrupp och samhällsklass i Stockholms innerstad. Att-saker-ska-hänga-ihop i politiken är mycket tydligare och bättre att tala om.

Recepten som Fagersta och Degerfors använder leder till framgång – bra politiskt innehåll, konkret förklara vad man vill göra, hur det ska genomföras och lugnt föra ut det budskapet och jobba för det. Att käbbla, gläfsa och hota kanske behövs ibland men det är inte så man når långt.

Ett och annat behövs säkert ses över vad gäller det innehållsmässiga i politiken, men det stora problemet under valrörelsen var annars mediamotvinden och mediafolket. Det som är en självklar sanning bland journalister idag var för några årtioenden sedan i det närmaste en extrem uppfattning och vice versa.

Plundringen av folkhemmet har verkligen slagit igenom i tidsandan – snart får vi nog höra Fredrik och Filippa prata om hur ‘charity’ – välgörenhet ska ge tak över huvudet vintertid till medellösa barn och att journalisterna ser det som en positiv utveckling för överklassen som då kan få känna att dom gör nytta. Det kan tyckas som en fantasi idag, men mycket av det som igår sågs som fantasier och onda drömmar är verklighet idag.

Reinfeldt är omåttligt populär enligt de senaste undersökningarna – 70% har förtroende för honom – han fyller på i mångas plånböcker och tömmer andras. Det speglar väl rätt exakt det två tredjedelssamhälle som det har varnats för länge. Han fyller på i plånböckerna tillfälligt och illusoriskt. Pengarna är intecknade i en tuff framtid med stora kostnader för alla (jfr boken ”Jämlikhetsanden”). Dessutom är det många av de 70% som nog inte riktigt håller reda på vad som just nu finns och inte finns i den egna plånboken.

Att riva folkhemmet och sälja bohaget är en dålig metod för att ‘skapa konsumenter’ – det är ju en viktig bit i det borgerliga legot. Det fungerar kortsiktigt men därefter kommer en välorganiserad vänster med en tydlig och klok plan i handen att ha mycket att göra.

Annonser